TEXTIL TENDENS

Design för barns rättigheter

2012-02-15T12:45:00.002-08:00

Rädda Barnen har en Designshop där en del av inkomsterna går till Rädda Barnen. Även om konsumtion kan vara en ganska problematisk och komplex väg till välgörenhet eller hjälp (som vi till exempel sett när det gäller det här) må detta kanske vara bättre än inget. Produkterna är designade av svenska formgivare och en del är specialutgåvor endast för Rädda Barnen. Jag hittade några favoriter, men eftersom jag inte lyckas få in bilderna i bloggen länkar jag i stället här nedan. Blir så mycket mer spännande för er på det viset!

Bronsrosett (ring) av smyckesformgivare och silversmed Titti Bjernér.
"Titti är engagerad i etiska frågor och driver bland annat företaget Ekoguld som specialdesignar främst vigselringar i etiskt framställt guld. Alla smycken är tillverkade för hand under rättvisa omständigheter."

Grytunderlägg från Catherine Djurklou och Höganäsgruppen.

Bricka Baronessa av alltid stilsäkra Lisa Bengtsson, i formpressad finsk björk.

Plastmattan Anna av Brita Sweden. "Brita Sweden designar och producerar ekologiska och hållbara inredningsdetaljer för ditt hem."

Och visst gillar jag Acnes nalle Chester...
Acne har förresten en hel del fina leksaker här.

De snygga kampanjbilderna ovan är stylade av sjukt begåvade Lotta Agaton och fotograferade av Petra Bindel. Bilderna fick jag från Petras hemsida.

Den textila revolutionen

2012-01-05T06:29:00.000-08:00

Jag tycker om att jag får statistik på att någon googlat på "en textil revolution" och därefter hamnat på min blogg.

Foto: Sanna Gustavsson

Inför det som komma skall

2012-01-03T14:32:00.000-08:00

2011 började med att jag och Ellen fick stipendium för att kunna ägna tid åt att läsa Ellen Keys böcker. Och titta på hennes textilier. Det gjorde vi. Och på sommaren åkte vi till Ellen Keys Strand och bodde återigen i det där huset jag blir så alltigenom lycklig av. Gick på trasmattan i hallen på övervåningen och andades in alla ord, alla hemligheter som sitter i väggarna. Satt på Solbadet och tittade ut och såg allting liksom stillna ett slag. Varje morgon åt vi frukost i köket och ljuset flöt in från Bokrummet, där de färgstarka gardinerna finns, de som jag och Ellen faktiskt har vävt. De som stillsamt hänger kvar även när vi åker.

Och en fuktigt varm julikväll föreläste vi om textilierna för de kunniga, och därmed lite läskiga, medlemmarna i Ellen Key-sällskapet.


Ombergrummet på Strand


Bokrummet, med gardinerna vi vävt.

Och vi var fältkonstnärer och utställningsproducenter för utställningen "Textilsommar" på Virserums Konsthall.

Alla som bodde i Småland och på Öland fick lämna in textil, och alla fick med minst ett verk var. Jag tycker mycket om den demokratiska tanken med det. Och det var fantastiskt att få stå där och ta emot allt som lämnades in. Få se någon komma lite blygt - eller kaxigt, eller världsvant, eller skräckslaget - med en liten kartong, få öppna den och säga "åh" och sedan ställa in alla saker i det lilla rummet i väntan på att hängas upp.

En gång när jag ställde ut en väv på Arkitekturmuseet hade de glömt bort att sätta upp en väldigt viktigt informationslapp om vad det egentligen var jag hade gjort. Den kom inte på plats förrän efter ungefär två veckor så i fjorton dagar trodde nog besökarna att jag inte kunde väva. Dessutom hängde min väv så att man bara kunde se den på nära håll från sidan. Den var inte gjord för att ses från sidan, kan jag säga. Man skulle aldrig ha gjort så med en oljemålning, anar jag. Färgerna och ljuset blir helt annorlunda från sidan. Och trådarna och tyget. Som pricken över i var väven fotograferad från baksidan (!) i katalogen.

Jag tycker kanske fortfarande att de borde ha gjort åtminstone något av ovan rätt, men jag vet också hur otroligt mycket som ska hinnas med när man gör en utställning. Att få veta både hur det är att ställa ut och att producera. Att inse hur svårt det är att få ihop över hundra totalt olika verk till en utställning som håller ihop, som inte spretar. Att göra så att alla verk får sin egen plats. Att ge även besökaren rum. Att uppfylla alla önskemål, från alla håll.

Det är supersvårt. Och vi hade två veckor på oss och jobbade säkert tretton timmar om dagen och sista dagen var vi på konsthallen till halv sju på morgonen och ändå hann vi inte allt vi ville göra inte alls inte i närheten hur skulle vi ha kunnat. Men jag är glad över utställningen. Och trots att vi knappt sovit på mer än ett dygn när allting öppnade, var det så fint att återigen få träffa alla på vernissagen, och smygtitta på hur de såg ut när de fick se sina verk upphängda.

På senvåren var ljuset intensivt och guldgult och jag ställde ut rosor. Och hade vävkris. Och yrkeskris. Den handlade om kapitalism och individualism och miljö och konst, och jag kan berätta mer om det en annan gång. Det slutade med att jag nu studerar ett masterprogram, är nyhetsredaktör på Vävmagasinet, korrekturläser på en dagstidning och allt känns bra just så.

Rosor i guldram. "Vinterlängtan".

Och nästa år ska mitt hem vara vitt och gnistrande och jag ska vara sober men tuff och livet ska vara alldeles så där glansigt som i veckomagasinen och när jag drömmer nyper jag mig hårt i armen men öppnar ögonen sakta och försiktigt.

2011-05-20T13:43:00.000-07:00

TRÄDGÅRDSMÄSTARKLÄNNINGEN

Imorgon ska jag på bröllop i Dalarna. Jag har köpt en klänning på second-hand och det är små, små trädgårdsmästare på den.
Klänningen ska jag ha tillsammans med ett diadem med pärlor på!

(Uppdatering: så här såg det ut....)

2011-05-20T13:36:00.000-07:00

TEXTIL HELA SOMMAREN LÅNG

Så var utställningen invigd!
Hela sommaren kan man åka till Virserums Konsthall och se textil i de tre stora rummen på nedervåningen. Här finns broderade sommartäcken, virkade spyflugor, vävda dukar av egenodlat lin, broderade skotrar, formpressat siden som väger lika mycket som själen gör när den lämnar kroppen, tovade tofflor, thailändska bärkassar, knypplade örhängen, lapptäcksväggar, självporträtt, textila skulpturer - ja, allt och lite till. Aldrig förut har jag blivit mer övertygad om hur många möjligheter textil ger. Och vi, jag och Ellen, har fått ta emot alla textila alster och göra dem till en utställning!

Välkomna till Virserums konsthall. Utställningen pågår till den 18 september!

Och så här såg det förresten ut när vi hade Broderikafé på Konsthallen för några veckor sedan. Fotografiet är taget några minuter innan alla vällde in genom dörren...

Och här är den goda kakan som vi fick från en av dem som lämnade in textil! Tack Siv!

Det Stora Vimpeluppropet!

2011-05-09T13:09:00.000-07:00

Eftersom jag just nu bygger utställningen Textilsommar på Virserums Konsthall dag och natt och inte har tid att blogga, vill jag bara tipsa om Det Stora Vimpeluppropet, som vi har satt igång på Konsthallen.

Alla är välkomna att skicka in en eller flera vimplar, och vi kommer att hänga upp dem som en textil manifestation i och utanför Konsthallen. Utställningen har vernissage nu på söndag den 15:e maj och pågår till den 18 september. Vi vill så klart gärna ha in så många vimplar som möjligt innan vernissagen, men det kommer också att fyllas på under sommarens gång - och man kan även göra sin egen vimpel på plats på Konsthallen.

Så ta ditt favorittyg och gå loss! Gör vimpeln så här: Rita upp en triangel med basen 24 cm och höjden 25 cm. Lägg mallen på ett dubbelvikt tyg, så att basen kommer vid viket, och klipp (vimpeln kommer alltså att bli dubbel - det är för att vi ska fästa den på linor när de väl kommer fram. Så sy inte ihop dem)

Skicka till:
Virserums Konsthall
Kyrkogatan 34
570 80 Virserum

För inspiration, se en vimpel från Brodösens blogg här!

Vilda rosor

2011-04-21T02:55:00.000-07:00

I helgen ställde jag ut det här på lite olika ställen i Södertälje. Vilda plastblommor i guldramar. Vilken fröjd att göra, vilken gräns mot kitsch att balansera på (eller kanske kliva käpprätt över?) - och vilken härligt galen inredning vi kommer att få hemma när vi sedan måste sätta upp alla i vårt hem. Tack alla som givit mig blommor att jobba med!

Trompe l'oeil

Längtan i januari

Längtan i januari II

Sofia Blusi Design

2011-04-20T01:37:00.000-07:00

Sömnad och design: Sofia Blusi, för Sisters Academy.

Ibland har jag funderingar på att låta sy upp en garderob åt mig själv med några få enstaka plagg, och så skulle det vara det enda jag fick använda. En ordentligt sydd kappa som jag kunde ha i många år, och som ser ut precis som jag vill ha den. Ett par byxor att använda vid alla tillfällen, en blus som är precis lagom fin och en annan som är alldeles olagom fantastisk.

Det enda jag skulle låta sy upp allt detta (förutom min syster) är duktiga Sofia Blusi. Efter att ha gått mode-och designgymnasium och sedan bland annat studerat Modedesign på Textilhögskolan i Borås är hon en av de mest tekniskt skickliga jag känner. Och i dag lanseras några av hennes plagg i butik!

Det är butikskedjan Sisters som startat Sisters Academy, en designtävling för unga modeskapare. Sofia är en av 14 som valts ut av de hundratals sökande, och i dag 20 april klockan 10 kan man köpa kläderna i några utvalda butiker. Eftersom Sofias kläder är väldigt tidskrävande att göra, finns endast fem plagg uppsydda - alla handgjorda av henne själv.

- Jag vill att mitt plagg ska spegla vem jag är som designer. Det består helt och hållet utav handsmyckat tyg som skapar en struktur och volym till plagget. Jag älskar och vill ta vara på själva hantverket inom mode, säger hon på Sisters hemsida.

Andra plagg av Sofia jag inte skulle tacka nej till är till exempel:

Ur kollektionen Let me blossom s/s11, inspirerad av Borås trädgårdar.

Ur Ribbons in the sand, Stickkollektion a/w11.

2011-03-25T08:38:00.000-07:00

NÄR HUSMOR TJÄNAR PENGAR

- och vet precis vad hon gör

För det första:

"Åhåjaja", skriver bloggaren, frilansjournalisten och fotografen UnderbaraClara lite trött när debatten om hemmafruar med jämna mellanrum blossar upp i media, och använder henne som det kvinnoidealsbegränsande hjulets nav. Helt felaktigt, som hon själv påpekar, eftersom hon faktiskt tjänar pengar så det "sprutar om det" på det hon gör, just det som länge kallats hemmafrusysslor.

För det andra:

Journalisten, programledaren och krönikören Hanna Hellquist skriver här om hur hennes självutlämnande krönikor gör att hon uppfattas som gränslöst fläkande ut sig i Sveriges största morgontidning. Om hur hon av journalister sägs vara alldeles alldeles för privat - och ändå vill de alltid ha lite mer. "Först distanserar de sig. Sedan vill de ha en portion till". "Berätta lite till. Liiiite till".

Att skriva krönikor är Hanna Hellquists jobb, och hon gör det väldigt bra. "Jag skriver ingenting jag inte vill", säger hon, "Jag lider inte heller av något slags tvångssyndrom som gör att jag måste dela med mig av allt, till hela världen, så fort det händer något. Jag vet vad jag gör. Jag får dessutom rätt bra betalt för det."

I många pågående debatter tycks tanken på det alldeles alldeles privata - Hanna Hellquists tankar om självmord, eller UnderbaraClaras innersta barnkammare - svårförenlig med tanken på att det faktiskt också är ett arbete. Som om Hanna fläker ut sig för att hon bara måste, inte för att hon väljer varje ord. Som om UnderbaraClara är ett offer för någon slags husmorsvurm som man måste berätta för henne om - inte en planerande, strategisk och kompetent person med karriär.

För det tredje:

"[A]tt över huvud taget inte vilja skilja sak från person kan [...] försvåra en diskussion" skriver Nina Björk i en kolumn i DN om en närliggande debatt - den om Maria Sveland, författaren till Bitterfittan. Sveland skriver som författare en bok om problematiken i kärnfamiljen, bestämmer sig därefter som person även att lämna just denna familj - och får av ledarskribenten Hanne Kjöller höra att hon kanske inte ska skaffa ett barn till då, om det nu är så problematiskt.

För ja, även i Svelands-debatten luckras gränsen mellan arbete och person upp och de blir istället ett. Det personliga kan vara både politik och arbete, men anses inte som så. Skulle det göra det skulle mindre energi läggas på att tala om för Underbara Clara, Hanna Hellquist och Maria Sveland vilka de är och vad de borde göra, och mer på det jobb de faktiskt utför.

2011-03-23T02:49:00.000-07:00

I MORGONTIMMA

Jag är uppe tidigt, redan innan klockan sex. Här inne ligger E fortfarande och sover. Ljuset är starkt, starkt när vi vaknar om mornarna nu. I lördags visade E:s väckarklocka 41 grader när vi slog upp ögonen. Det kanske är något fel på den, jag vet inte. Kjolen sydde E en eftermiddag då ingenting annat fanns att göra.

Där inne hänger textilkonstnären Kazuyo Nomuras textil VIRKA från Ikea, som vi hittade i fyndlådan. Så här säger hon om den:

“The sunlight shining through big
spider webs is a common, yet
beautiful and enchanting sight
in Swedish forests. I want that
romantic feeling to shine through
in IKEA PS VIRKA. The textiles can be used as a curtain in the window,
as a hanging between rooms, draped over a sofa and sometimes as
a scary spider’s nest in the children’s room!”

Jag önskar er alla en fin dag!

2011-03-08T10:45:00.000-08:00

I LJUD: VI VÄVA OCH VI STICKA
8 MARS 2011

Sången "Vi väva" kommer från Tältprojektet, en musik- och vänsterpolitisk föreställning om den svenska arbetarklassens historia som turnerade över hela landet i ett cirkustält sommaren 1977. Nästan 100 personer ur 70-talets proggrörelse deltog i föreställningen Vi äro tusenden, och omkring 100 000 människor såg den.

Texten till "Vi väva" är skriven av textilarbeterskor, hörd av författaren av agitatorn Kata Dahlström under hennes resor i landet. Youtube-klippet kommer från Christina Olofssons och Göran du Rées film "Tältet - Vem tillhör världen", som gjordes om Tältprojektet.

"Strikkekonsert" en performance av Victoria Brännström. Stickare från Bergen Husflidslag (med mikrofoner på stickorna) en samplare och en dirigent genomförde konserten i Grieghallen i Bergen i höstas.

Frida Gregemar stickar med enorma stickor garn här.

Glad 8 mars!

2011-03-07T11:33:00.000-08:00

VÅRSALONGEN 2011, LILJEVALCHS

Då och nu, Riitta Vainionpää

Modigt av Liljevalchs att låta ett politiskt verk hänga i entrérummet. Broderiet tog åtta år att färdigställa, och är broderat med flammande ilska sprungen ur egna erfarenheter. Läs (läs verkligen!) Riittas text om broderiet här.

Total Eclipse, Sara Mirzajanzadeh

Ohyggligt svårt att fotografera, men ett spännande verk av Kungliga Konsthögskolans Sara Mirzajanzadeh: en chador översköljd med paljetter.

Här tre icke-textila favoriter:

Côtes Échine, Josefin Sjöström

En bit mörker i en låda, Karin Nordgren

Utan titel, Stina Persson

2011-03-03T03:07:00.000-08:00

ANU TUOMINEN KYLA VÄRME
Galleri Mårtenson & Persson

Islossning

Grönskiftande

Icecreaming

Räddad ur skogsbrand

Stjärnfall

I lördags var sista dagen för utställningen och jag hann dit i sista minuten för att ta lite bilder. På vernissagen var där så mycket folk så jag knappt fick plats att andas, så att ta upp en kamera var inte att tänka på.

Jag tycker om när mina favoritkonstnärer aldrig upphör att förvåna. Fastän jag sett mycket av det Anu gjort, kan hon ändå göra ytterligare en utställning, ännu ett antal verk, som överraskar mig med sin genialitet. Toner som rinner ur vantar, stjärnor som faller - en borste räddad ur skogsbrand.

I många texter (så även mina!) står det om den humor som finns i Anu Tuominens verk, och det är verkligen sant så. Men detta känns viktigt att påpeka: den är alltid grundad i allvar. Det är varken putslustighet eller roasting på Berns.

Det är ömsint humor underifrån, och det resulterar i en utställning med det i dagens konstvärld ovanliga: ett stillsamt och omedelbart krav på uppmärksamhet från verken själva.

2011-03-02T12:28:00.000-08:00

ALLA BORDE FÅ HA ETT BYTESRUM

I vårt hyreshusområde finns ett Bytesrum. Himla bra idé, måste jag säga, och vill därför sprida den vidare. Rummet för hela och rena saker du tror att någon annan vill ha, är lite av en slogan. Här kan man lägga saker man kanske tänkt ge till Myrorna eller bara inte använder längre. Barnkläder, porslin, böcker, skivor, receptpärmar (!). Här har jag och E hittat fina tallrikar och glas och en bokhylla och en duk och en bokmärkessamling med någons namn på baksidan.

Jag träffade en farbror häromdagen som sa att han brukade använda bytesrummet som bibliotek. Det var så långt att gå till det vanliga biblioteket, så han gick och lånade en bok i bytesrummet och när han läst klart lämnade han tillbaka den.

Just nu försöker vi organisera rummet på ett bra sätt, så jag sitter och skriver lappar och skyltar för det vilda här..

2011-02-23T14:10:00.000-08:00

BRODERI

Världens finaste kort, made by duktiga Frida Gregemar.

.

2011-02-21T11:18:00.000-08:00

OCH VISSA SAKER SLÅR AN NÅGONTING

LÄNGST INNE I MIG FASTÄN JAG KANSKE INTE ENS VILL

Jag vill dessutom ha båda.

Bilder härifrån.

2011-02-21T11:04:00.000-08:00

WHAT YOU WANT TO SAY IS IMPORTANT

"What you want to say is important -- so make sure you write it down and keep it forever" skriver Alexia om det här broderiet på sin sida på etsy.com. Jag tycker mycket om den broderade bakgrunden; som ett anteckningsblock. Och att det ramas in av riktiga broderiramar. Texten broderas på beställning. Kanske vill man liksom ha en dikt, ett särskilt datum, en textil uppmaning....

......eller bara inspiration.

"Remember those necklaces you wore in grade school? These are the grown-up version."

Ovan: handskrivna texter i vintage-modell. Se ännu mer på Etsy eller Alexias blogg. Tipset fick jag från Jessica på Vintageportalen!

Namnet Hemslöjd - ett statement för mångfald

2011-02-16T06:18:00.000-08:00

Det nya, omtalade numret av tidningen Hemslöjd är äntligen här. I flera veckor har lanseringen firats och layouten hyllats. Ny form, nytt innehåll och nya teman varje nummer. Det känns fint och uppfriskande, och ett tecken på att Hemslöjd följer med sin tid.

Mest glad är jag över namnbytet. Två bokstäver skiljer det förra Hemslöjden från det nya Hemslöjd. Två bokstäver, men för mig innebär det en tydlig markering - namnet Hemslöjd signalerar en öppenhet, ett begrepp att fyllas med innehåll. Där Hemslöjden i bestämd form tenderar att begränsa och snäva till som om det finns en särskild hemslöjd, en bestämd sådan - blir Hemslöjd ett statement för mångfald.

Ett väldigt viktigt statement i en tid då Jimmie Åkesson envisas med att dyka upp i folkdräkt, och i olika sammanhang förknippar hemslöjd med sverigedemokraternas politik. På framsidan på SvD för några månader sedan fanns rubriken "SD väljer hemslöjd" - illustrerad med en lovikkavante. En förmodligen omedveten redigering som blir vanligare och vanligare - och kan ge konsekvenser för begreppet hemslöjd. I den tid som är nu, måste hemslöjdsrörelsen visa motstånd och tydligt positionera sig.

I nya numret av Hemslöjd ställer journalisten Malin Vessby kloka och viktiga frågor i ämnet till SHR:s generalsekreterare Kerstin Andersson Åhlin - som också svarar klokt. Däremot hade jag gärna sett fler exempel på det Kerstin talar om - hemslöjden i ett globalt och internationellt perspektiv - i själva tidningen.

Att Hemslöjd fylls till brädden av allt ser jag fram emot i kommande nummer.

Everybody loves textile

2011-02-11T09:18:00.000-08:00

Högskolan i Borås, monter på Möbelmässan. Text på väggen.

Södermalmsnytt

2011-02-08T15:12:00.000-08:00

- - och en dag ska jag berätta för er varför jag väver - -

Ljusskygg

2011-02-07T01:56:00.000-08:00

Vernissagetips: Julia Widstrand

2011-02-04T00:36:00.000-08:00

TYRESÖ KONSTHALL 5 FEB - 12 MARS
På lördag är det vernissage för Julia Widstrands efterlängtade utställning Alla var där. Motiven är fotografier hon hittat på loppis eller antikvariat, men också egna foton. Hon använder sig mestadels av maskinbroderi, och skulpterar oerhört skickligt fram sina motiv på symaskinen.

På Tyresö Konsthalls hemsida kan man läsa mer om hur hon tänkt och gjort, bland annat hur hon tänker rent textilt: "Olika material som t.ex. manchester, organza, tyll, och linneväv blir bra ytor såsom hud, sten, skuggor och plank när jag använder dem i mina broderier. Men det är också kul att kunna göra tredimensionella och taktila ytor med smock eller hålsömmar."

Ses där.

Att flyga som på moln

2011-02-03T11:59:00.000-08:00

Jag målade en minivägg häromdagen. Innan var den gråvit och tråkig och lite fläckig, och jag ville bli glad av den istället. Jag tog fram den gula färgen som jag hade målat en stol med i höstas, och satte igång. Eftersom jag inte hade tålamod att vänta tills jag kunde köpa schablonplast, har jag använt plast som man vanligtvis slår in böcker i till molnen. Min vägg var målad och strukturen ojämn, så det var ingen fara, men på tapet skulle jag rekommendera plast som garanterat inte förstör underlaget.

När du målar: tänk på att börja inifrån plastmolnet och pensla utåt kanterna (men håll ändå riktningen upp-ner). Då blir det jämnt i konturerna, och färgen springer inte in mellan väggen och schablonen.

Väggen matchar nu kökslampan...

Nele Azevedo

2011-02-01T05:25:00.000-08:00

Bilder: Rosa Merks, WWF

Jag var inne på Vidars blogg Street Art Utopia och såg återigen de smältande isskulpturerna. Den brasilianska konstnärinnan Nele Azevedos 1000 skulpturer av is placerades på allmän plats i Berlin, i ett projekt tillsammans med Världsnaturfonden. Skulpturerna smälte i solen, som en symbol för klimatförändringarna och hur isarna försvinner vid Arktis. Människorna som är på platsen får hjälpa till att placera ut skulpturerna, och inom 30-40 minuter -beroende på väderlek- smälter de. Skulpturerna är små, men ändå lyckas de förmedla så många känslor.

Konst när den är som bäst och vackrast.

Azevedo har ställt ut skulpturerna i städer världen över sedan 2005, och det är olika stora installationer varje gång - ofta mellan 300 och 1200 skulpturer. Om jag förstår allt rätt var hennes mening med aktionen från början egentligen en kritik mot sättet att visa monument i dagens storstäder. Den traditionella synen på detta bryts i hennes installation: den vanligtvis så starke hjälten blir många anonyma små människokroppar, statyns solida sten byts mot försvinnande smältande is.

Morgontid

2011-01-31T22:44:00.000-08:00

Jag äter frukost och det är tranbär och kanel och syrade morötter och glutenfritt bröd men det viktigaste: jag läser Kulla Gulla-böckerna igen medan jag äter och de är alldeles, alldeles underbara.

Vernissage: Anu Tuominen

2011-01-29T04:04:00.000-08:00

Överst: Dricka på fat Ovan: Blå tankar
Fotografi: Sanna Gustavsson

Just nu ställer den finska samtidskonstnären Anu Tuominen ut på Galleri Mårtensson & Persson i Stockholm. Anu gör konst av vardagliga ting; loppisprylar blir vackra, humoristiska och underfundiga verk som samtidigt har en allvarsam och nästan melodiös ton. Det är så enkelt så att det blir genialt. Så genialt så det blir enkelt.

I somras var jag på Tuominens utställning Röda trådar på hantverksmuseet Klosterbacken i Åbo, Finland. Klosterbacken - eller Luostarinmäen käsityöläismuseo - är lite som Skansen fast utan djur. I de olika husen -skomakarens, tobakshandlarens osv - hade Anu sina verk som små utropstecken. Där tog jag fotografierna ovan.

Nu åker jag till vernissagen, berättar mer senare.

Knoppar av plast

2011-01-28T12:05:00.000-08:00

En sak är säker - det var blommornas tid på Formex. Rosor, krokusar, pioner, enorma buketter, friska krukväxter och små solitärer. Allt av plast. Men visst ser de verkliga ut? Var tvungen att fingra på dem för att verkligen tro det. Exemplaret ovan fotograferade jag hos Mr Plant. Jag känner att plastblommor är lite underskattat. Att en vacker dag när ingen är hemma utom jag kommer någonting att hända.

Superstudio hade snyggaste montern och snyggaste DIY-pysslet: en vit burk av penslar. Och en guldgris på en hylla. Svårt att motstå. Hade varit roligt med en svan också.

OS-stämning på Formex

2011-01-27T09:00:00.000-08:00

De olympiska färgerna är det nya svarta, menade Moderådets Sara Winter och Helena Mellström i sin föreläsning om finska och svenska trender under 2011. De sammanlänkade olympiska ringarna symboliserade mötet mellan idrottare världen över, och är dessutom världens näst mest kända varumärke efter Röda Korset, lärde jag mig av Sveriges Olympiska Kommitté.

Angående färgerna håller jag med. I ett Formex som riskerade att drunkna i sitt eget hav av pryttlar drogs jag till klara och rena färger som humlan till blomman. Ovan: Vykort från 10-gruppens monter.

Rosti Mepals vårnyheter. De klassiska Margretheskålarna med signatur Sigvard Bernadotte och Acton Bjørn har fått dessa nya kusiner, som även kan användas som blomkrukor. Jag fick höra att Sigvard till Margrethes 25-årsdag givit henne en skål i silver. Låter snyggt, måste jag säga, särskilt nu när man förknippar dem så extremt mycket med plast. Skulle det blivit samtidskonst om någon hade gjort det i dag?

Målad cykel från Wikholms form.

Det finns ju en annan tillvaro också - här är två exempel från världen utanför Formex.

Bild härifrån

Diors vårkollektion

Bild härifrån

Underbara Claras barnkammare

Formex-favorit i tiden

2011-01-26T09:00:00.000-08:00

De här ville jag ta med mig hem från Formex.
Klockor från Vintage by Fé.